Martina Moliis-Mellberg: Radiolyssnandets dilemma
Kolumnisten efterlyser en radiokanal som aldrig sänder "fel" program.
Förra veckans mediepuls tog sig an tv-tittande via nätet. Även konceptet radio har förändrats i och med Internet. Dels är det möjligt att i realtid lyssna på de flesta kanaler via deras hemsidor, dels är det möjligt att lyssna på program i efterhand. Fenomenet podcast har också uppkommit. Detta är program som antingen sänds via webben eller inte alls är kopplade till en specifik radiokanal. En podcast kan man spela in i sitt eget kök och sedan ladda upp på Internet för alla att höra. Podcast kan man antingen prenumerera på eller ta sig an sporadiskt.
Genom att själv ladda ner podcast och streama program från olika radiokanaler kan man nå hela världen utan att en enda gång leta efter frekvenser eller böja den där antennen åt olika håll i hopp om att det ska blåsa in lite svenska eller danska radiovågor. På onsdagar kan man lyssna på intressanta kulturpolitiska diskussioner från Internetmagasinet Slate, på fredagar samlas det mer lättsamma Pop Culture Happy Hour-gänget från NPR och på söndagar kan man först fundera på livets stora frågor med Filosofiska rummet på Sveriges Radio P1 och sedan känna sig lugn och förälskad i världen tillsammans med Det elektriske barometer på Danmarks Radio P3. Varje dag har man tillgång till de svenska sommarpratarna och två gånger i veckan pratar Marc Maron med komiker och musiker i sin podcast WTF with Marc Maron. Ungefär en gång i månaden kan man höra författare läsa noveller ur The New Yorkers arkiv och sedan diskutera dem med Deborah Treisman.
Möjligheterna är oändliga och den som letar kommer att finna. Det är lite som att få skapa sin egen radiokanal, att vara sin egen dj. För mig känns detta koncept ytterst lockande. Jag är nämligen en kräsen radiolyssnare. Nojig kanske någon skulle säga. Jag blir stressad av prutthurtiga program på morgonen och måste byta kanal om det kommer en dålig låt. Genom att lyssna via datorn kan jag undvika dessa traumatiska upplevelser.
För mig personligen finns det dock ett problem. Där jag aldrig har känt att jag saknar själva tv-apparaten eller fjärrkontrollen i mitt nät-tittande, känner jag att mitt liv är lite tommare utan en radio. Jag saknar känslan av att ratta runt bland frekvenserna på jakt efter just rätt låt, och jag saknar att stiga upp på morgonen och bara knäppa på radion. Det är inte samma känsla i att koka en kopp te, rosta en smörgås och slå på ... datorn.
Det finns också en charm i att inte veta vad som komma skall, att låta radion överraska en. Idealet skulle så klart vara en skräddarsydd kanal som överraskar men känner sin lyssnare så väl att den aldrig överraskar med ”fel” saker, som dansbandsmusik, radioteater och ”ring in”-program av alla de slag. Till exempel.
