Efter sommarens många skandaler och politiska utspel var stämningen inför Madonnas andra Finlandsbesök spekulativ. Turnén  MDNA (namnet en flirt med drogen ecstasy) har inte bara sågats av kritikerna utan även kantats av sensationer: i maj dök stjärnan upp i Tel Aviv med en bild av extremhögerledaren Marine Le Pen med svastika i ansiktet, i juni visade hon brösten i Istanbul, i juli poserade hon med maskingevär i Edinburgh bara en dag efter den tragiska bioskjutningen i Colorado, USA. Madonna har dessutom hunnit bli utbuad i Paris och hånad av Elton John ”som en mardröm och strippa vars karriär är över”. Slutligen riskerar hon åtal efter att ha spridit ”homosexuell propaganda” och bett om frigivning av den ryska feministgruppen Pussy Riot på en konsert i S:t Petersburg förra veckan.

I samband med senaste skivan har även debatten om huruvida kvinnor döms hårdare i popvärlden vaknat. Som äldre kvinnlig artist tenderar vägen att smalna av, ett bevis på det är Madonnas ålder som redan länge varit en het potatis. Den svenska Madonnakännaren Maria G Francke konstaterade tidigare i somras i en intervju att vi inte vill se en sliten kvinna, att det finns ett krav på att äldre popartister ska sluta och syssla med något annat. Kämpar man i stället för att hänga med är hånfulla kommentarer inte långt borta: en popikon i medelåldern förväntas sluta visa bröst och rumpa.

Dags för revansch

Frågan på allas läppar verkar alltså vara hur det egentligen står till med Madonna Louise Veronica Ciccone, om hon verkligen orkar ännu ett varv. Baserat på gårdagskvällens framförande är huvudpersonens reaktion på den här sortens tänkande ren och odiskutabel vendetta.

43 000 personer, ungefär hälften mindre än under det omsusade första besöket på Busholmen 2008, valde att följa hennes en timme försenade musikaliska vedergällning. För vad spelar det för roll att Madonna kanske inte längre står för nyaste nytt när hon fortsättningsvis vägrar bli snäll?

Showen inleds katolskt i en flygande biktstol. Med backup bestående av sakral munksång ramlar Madonna över oss i Girl Gone Wild, en av de nya, bättre låtarna. Runt om sig har hon – självklart – muskelberg som till knakande ljudeffekter vrider kropparna till oigenkännlighet.

Hela tiden bredbent och med dubbla vapen i händerna förvandlar hon sekunder senare scenen till mordplats i tungt sugande Revolver. Med blod över hela scenen och skottlossning i öronen är splatternumret bräckligt men hos Madonna finns ingen tvekan, hon älskar det här även om provokationen fastnar i halsen på många i publiken.

Läs hela texten i morgondagens tidning!