Skivrecension: Sturm & Drang – Graduation Day
(Warner Music).
Ett tag såg det ut som Sturm & Drang skulle gå under och bli en kuriositet i den finska heavyhistorien, men fyra år efter Rock’n’Roll Children är de tillbaka med Graduation Day, sista (?) delen av inledningstrilogin till något som kan bli en långvarig, internationell karriär.
”Sturmis” har alltid haft sympatierna på sin sida, dels för att de slog igenom redan som barn, dels för att de är skickliga musiker, men framför allt för att det i Finland finns en speciell respekt avsedd för sådana som verkligen förstår sig på finesserna i 1980-talets tidlösa hårdrock. Det gör André Linman, och det gör producenten Jimmy Westerlund också.
Resultatet är gedigen hårdrock som bugar åt många kända håll som tack för inspirationen, men serverar det självsäkert som något uppriktigt eget.
Molly The Murderer har redan spelats sönder på radion, och det kommer sannolikt att hända med ett par singlar till. I värsta fall den bombastiska och aningslöst krigsromantiska Fatherland. ”Till minne av dem som stred för våran frihet – Finland 1939–44.” ”C’mon, raise your hands!”
Politiken åsido, med bandets uppenbara känsla för melodi och timing, Linmans röst och ”cute bad boy”-image finns det inget som står i vägen för en total exploatering av tonårsmarknaden på fyra kontinenter. Examensprovet avklarat, med betyget goda insikter.
