När de finländska spannmålsodlarna nu följer med hur skörden utvecklas efter den på många håll vattendränkta sommaren, får de även vara uppmärksamma på det senaste från Matif i Paris och de andra spannmålsbörserna.

Det är här som riktpriset även på den finländska spannmålen bestäms, trots att uppköparna på grund av landets geografiska läge kan hålla producentpriserna på en något lägre nivå.

Just nu pekar kurvorna som beskriver tonpriset på vete stadigt uppåt och följderna sprider sig som vågor på vattnet.

Efter en relativt stabil period under hela 2000-talet började priset på vete fluktuera kraftigt och har åkt berg-och-dalbana sedan dess. Odlaren Markus Johansson i Norrveckoski i Borgå säger att lantbruksföretagarna tvingas ta skeden i vacker hand.

– Då det nu är svår torka på majsodlingarna i Mellanvästern i USA och en extrem värmebölja i Sydeuropa och Ukraina så är det klart att priserna stiger. Uppköparna är rädda för att det ska bli brist på majs och vete. Men sedan finns det även spekulativ verksamhet inom futurhandeln, institutioner som inte är intresserade av själva vetet köper futurer då de räknar med att priset ska stiga och säljer dem sedan vidare med vinst.

På Nylands Svenska Lantbrukssällskap är Jan Grönholm också bister över situationen.

– Förr var det lättare att bestämma priset på spannmål med den faktiska spannmålssituationen. Med futurhandeln verkar kasten i priset vara större än variationerna i skörden.

Rastlös marknad
Ombudsman Rikard Korkman på Svenska lantbruksproducenternas centralförbund säger att man inte ska överbetona den rent spekulativa verksamhetens roll i utvecklingen.

– I grund och botten handlar de stigande priserna om att den globala marknaden för spannmål är ansträngd. Priset på vete och majs, som är de stora spannmålssorterna, påverkar varandra. I USA hade man i år planterat en rekordmängd majs men torkan gjorde att hoppet om en stor skörd gick om intet. Den här situationen erbjuder möjligheter att spekulera men det är svårt att säga hur mycket de påverkar priset. I princip är ju futurhandeln viktig för att marknaden ska fungera, den kan jämna ut priset då antalet köpare och säljare av spannmål varierar.

Jyrki Niemi, professor i lantbrukspolitik vid Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT, säger att prisutvecklingen på spannmålsmarknaden inte enbart kan förklaras med förhållandet mellan utbud och efterfrågan.

– Marknaden är rastlös och överreagerar lätt åt bägge hållen. En viktig faktor som marknaden reagerar på är om den globala skörden räcker till för att täcka världens konsumtion av spannmål. Om det blir ett överskott anser marknaden att läget är lugnt och priset sjunker kraftigt men om man som nu med torkan i USA och Sydeuropa är rädd för ett underskott skjuter priserna i höjden. Förr har marknaden inte reagerat lika kraftigt som nu, de senaste femton åren har vi haft underskott oftare än överskott utan så här kraftiga variationer.

Andra orsaker till de stigande priserna är enligt Niemi de allt oftare förekommande extrema väderförhållandena och att de utvecklande marknaderna som Kina, Indien och Brasilien behöver mer spannmål.

– Då befolkningen i de här länderna övergår från vegetarisk kost till en mer västerländsk med kött- och mjölkprodukter behöver djuruppfödarna mer spannmål. Vi borde få allt mer skörd samtidigt som det finns allt mindre ny åkerareal att ta i bruk. Även produktionen av biobränslen ökar efterfrågan på jordbruksprodukter. De ambitiösa målsättningarna i Europa och USA, enligt vilka bränslet måste innehålla en viss del biobränsle oberoende av marknadspriset, bidrar till att öka efterfrågan ytterligare.

Niemi tror inte att priset kan stiga i det oändliga, de importerande ländernas resurser är inte outtömliga.

– I Finland kan maten bli dyrare, men till exempel i bröd utgör råvarupriset endast 3-4 procent av handelspriset. Men för djuruppfödare betyder de höga priserna mer utgifter för foder och också det kommer att synas i butiken. På våren, före prisstegringarna, uppskattade MTT att priset på livsmedel kommer att stiga med 4 procent. Nu kan de bli lite större. Men i fattiga länder som är beroende av spannmålsimport kan situationen bli mycket svårare. Tyvärr finns det möjlighet till hungersnöd och politiska oroligheter.

Ytterligare en sak som gör den globala spannmålsmarknaden rastlös är oklarheterna om hur stora skördarna och spannmålslagren är.

– I USA och Europa kan man ganska noggrant uppskatta skördarna och man känner till hur stora lagren är. Situationen i till exempel Kina och andra asiatiska länder är helt annorlunda, det finns ingen entydig statistik. Det här öppnar möjligheterna för spekulationer. Mat är trots allt en så viktig nyttighet att om man är orolig för att den ska ta slut så betalar man vad som helst.