– Det har alltid funnits en tendens i Finland att uppleva att de här budgetmanglingarna är på något sätt kritiska stunder, vilket de inte är, säger nationalekonomen och ofta tillfrågade experten Sixten Korkman.

Till exempel höjdes det röster för mera åtstramningar efter att Finansministeriet förutspådde att nästa års tillväxt stannar på mellan 0 och 1 procent.

– Bara för att Finansministeriet lite justerat sin prognos så är det inte meningsfullt att börja göra några större justeringar i finanspolitiken.

Det är bättre att tänka på längre sikt. Vi är inte i en sådan situation att vi skulle vara tvungna att göra några snabba drastiska åtgärder.

Korkman gick i våras i pension från posterna som chef för näringslivets forskningsinstitut ETLA och näringslivets delegation EVA, men pensionen har hittills varit fylld med olika arbetsuppdrag. För bara en vecka sedan inledde Korkman arbetet som deltidsprofessor vid Aalto-universitetet, och han delar fortfarande gärna med sig av sin syn på det ekonomiska läget.

Frihet att välja

I motsats till Iiro Viinanen, som i tisdagens Hbl oroade sig för Finlands skuldsättning och drog paralleller till början av 90-talet, anser Korkman att Finlands skuldsättning inte är ett så stort problem.

– Vi är långt ifrån situationen på 90-talet. Då var situationen hos oss liknande som den är för de sydeuropeiska länderna i dag. Misstron på de internationella finansmarknaderna var total och vårt beroende av upplåningen från de internationella finansmarknaderna var också total. Då hade vi inga alternativ, säger Korkman.

I dagens läge är förtroendet för Finland stort på marknaderna och räntorna är mycket låga.

– Nu har vi frihet att välja och då tycker jag inte att vi i onödigt hög grad ska fördjupa recessionen med en snabb åtstramning. Det finns redan en viss åtstramning i nästa års budget och det må vara nog tycker jag.

Korkman poängterar att internationellt sett har Finland ett exceptionellt bra utgångsläge när det gäller den offentliga skuldsättningen. Han ser inte heller att räntorna kommer att stiga för Finlands del under en lång period.

– Misstron för Sydeuropa gynnar oss, vi anses nu vara en säker hamn, säger Korkman.

Prioritera ungdomen

Sixten Korkman säger ändå att vi inte är utan problem, men att våra problem inte är akuta till naturen. Till exempel har han redan tidigare i många intervjuer lyft fram hotet med det så kallade hållbarhetsunderskottet, det vill säga hur samhället ska ha råd med den åldrande befolkningen. Om Korkman i dagens läge hade fria händer över statsbudgeten skulle han fokusera på två saker.

– En vägledande princip skulle vara att prioritera ungdomen. Jag skulle inte till exempel kapa i dagvården eller skolan. Allt sådant som kan hindra marginaliseringen och få in ungdomar i arbetslivet. Sen skulle jag anlägga ett långsiktigt perspektiv och ta fasta på hållbarhetsunderskottet.

Korkman skulle försöka få bukt med hållbarhetsunderskottet genom att inleda breda reformer inom den kommunala sektorn och inom pensionssystemet.

– Resursanvändningen skulle effektiveras och skattebasen breddas. Men det här är bredare än bara budgettekniska frågor.
EMU utan periferin

När det kommer till eurokrisen tror Korkman inte att euron kommer att falla. Enligt honom är viljan att försvara den stor.

– Helt enkelt för att alternativet är för gräsligt för att överväga. Men det lutar lite mot att Grekland kommer på ett eller annat sätt att åka ur eurosamarbetet, vilket kan ha ganska dystra konsekvenser för landet, säger Korkman.

Han tycker inte att periferin, det vill säga bland andra de sydeuropeiska länder men också till exempel Finland, borde ha tagits med i EMU-samarbetet.

– Ursprungliga tanken var att bygga samarbetet kring den hårda kärnan Frankrike, Tyskland och Benelux-länderna. Men tyvärr blev EMU större och så heterogent att vi hamnade i de svårigheter som vi har upplevt.

Korkman vill inte se en situation där Europa splittras i nord och syd, utan han hoppas att krisen kan hanteras så att Italien och Spanien kan återfå sin konkurrenskraft.

Ett problem är att det kan uppstå en självförverkligande förtroendekris. Det vill säga att bristen på förtroende leder till att situationen förvärras och i sin tur att förtroendet förvärras ytterligare.

– Till exempel om alla skulle lita på Italien och notera att Italiens budgetunderskott egentligen är mycket litet. Då skulle landet inte ha några problem. Men nu är räntan så hög, kombinerat med Italiens skuldnivå, att det på sikt får så svåra konsekvenser för landets offentliga finanser att de inte kan klara sig om förtroendebristen håller i sig.

Ingen evig kris

Korkman påminner om att den här krisen inte kommer att hålla på för all framtid.

– Vi lever i en global finanskris. De här problemen har de också i England och i USA. De bara yttrar sig på ett annat sätt i euroområdet, säger Korkman.

Den nuvarande krisen bottnar i att Europa och USA i mitten av 2000-talet försatte sig i en situation där de hade alltför mycket skulder.

– Att få skuldkvoten ned till en rimligare nivå tar lång tid. Det drabbar ekonomin när konsumenterna sparar mera, när företagen investerar mindre, när bankerna försöker rätta till sin balans och när statsmakterna försöker kurera sina underskott. Allt det här tar lång tid, men förr eller senare tar det slut. På tio års sikt tror jag att det finns en mycket rimlig grund för optimism åtminstone vad det gäller Europa som helhet och Nordeuropa.